Resan till dig i Colombia

Vi skulle ha fått ett okej eller inte på våra inskickade papper igår, men så blev tyvärr inte tillfället. Vi får vänta en vecka till, innan vi vet om vi måste komplettera med något. Med största sannolikhet måste vi det, ta papperna inte får vara vikta, det får inte vara ihåliga för insättningar i perm, vårt personliga brev behöver kanske fyllas på med mer detaljer om särskilda behov, och våra bilder kanske kan uppfattas fel... Det är så många detaljer att det helt enkelt är väldigt lätt att missa något. Men blir det komplettering hoppas vi det skall vara någon enkel sak som vi själva kan åtgärda, istället för att vänta på en myndighet eller läkare måste ändra på något. Så av ren instinkt gick jag in på adoptionscentrums sidor för att kolla vilken köplats vi skulle hamna på igen.... Och till min överraskning skulle vi nu hamna på plats 2! 18 oktober skrev jag att vi skulle hamna på plats 4 så något händer verkligen i Colombia. Jag gick därför in och läste på lite mer om Colombia proce...

Både Ronny och jag har varit i Sör Amerika tidigare, om ändå inte tillsammans. Vi hoppades tidigt att det skulle bli ett land i denna delen av världen, kanske Brazil? Vi upptäckte tidigt att Sverige bara har samarbete med två länder i Sör- och mellan Amerika, Ecuador och Colombia. Det visade sig också ganska snabbt när man började leta information att det var långa processer i både länderna och möjligheten för att få ett litet friskt barn var i princip omöjligt i dessa två länder. Vi tänkte därför om, och kom inte riktigt överens om Thailand eller Madagaskar var två bra alternativ... Vi bokade in ett möte med Adoptionscentrum där vi fick en genomgång av alla möjliga länder. När alla krav om religion, ålder, antal år gifta, BMI och andra löjliga krav stod vi till sist kvar med följande möjligheter: Kosovo/Kroatien, Madagaskar, Serbien, Syd Afrika (fast ej rekommenderat för oss pga religion), Vietnam, Thailand, Taiwan, Kina och Colombia. De länderna där det ej var kö för att få...

Så här glada är vi! Es muy fantastico, no? För pappren är skickade! Nu skall de läsas igenom, vi kanske får komplettera med vissa saker och så skickas de till översättning; beräknad tid 4 veckor. Efter detta skickas allt till Colombia! Just nu verkar kötiden vara ganska kort, och vi kommer hamna på plats 4 i kön som det ser ut just nu (av par, en annan kö för ensamstående). Vi går på spanskakurs och vår lärare från Bolivien pratar på en hel massa och jag fattar faktiskt det mesta! Toppen att både Ronny och jag går så vi kan träna hemma. Vi tjuvtränar med en app för att lära oss nya ord och uttal.

Vi är snart där. Klara med alla papper. Men att det skulle ta sånn tid?! Det känns som om allt inte längre handlar om ett litet barn någonstans i Colombia men heller administration och pappersarbete. Det tar musten från oss och vi tappar motet. Så måste man ändå ta fram någonstans i bakhuvudet vad det här egentligen handlar om. Just nu väntar vi mest på mitt norska pass och översättning av mitt norska födelsebevis. Pass kan inte skickas med post utomlands så hela familjen hemma i Norge blir involverade också. Så vad kan vi göra i denna vänteperioden då? Vi springer runt och tar idiotiska kort på varandra, som skall skickas med ansökan. De skall illustrera hur lyckliga vi är, hur vi bor och det blir en "hemma hos" reportage. Jag har även klarat att övertyga Ronny om atr vi skall börja på en spanskakurs ihop! Har hittat en Boliviansk dam i Mariefred som tar privatlektioner. Annars är hon lärare på Grupsholmsskolan. Vi börjar nästa vecka och det blir skönt att ha något kon...