Om väntetider, pengar och tusen andra tankar som surrar runt i huvudet

Vi skulle ha fått ett okej eller inte på våra inskickade papper igår, men så blev tyvärr inte tillfället. Vi får vänta en vecka till, innan vi vet om vi måste komplettera med något. Med största sannolikhet måste vi det, ta papperna inte får vara vikta, det får inte vara ihåliga för insättningar i perm, vårt personliga brev behöver kanske fyllas på med mer detaljer om särskilda behov, och våra bilder kanske kan uppfattas fel... Det är så många detaljer att det helt enkelt är väldigt lätt att missa något. Men blir det komplettering hoppas vi det skall vara någon enkel sak som vi själva kan åtgärda, istället för att vänta på en myndighet eller läkare måste ändra på något.

Så av ren instinkt gick jag in på adoptionscentrums sidor för att kolla vilken köplats vi skulle hamna på igen.... Och till min överraskning skulle vi nu hamna på plats 2! 18 oktober skrev jag att vi skulle hamna på plats 4 så något händer verkligen i Colombia. Jag gick därför in och läste på lite mer om Colombia processen, och där var det uppdaterade nyheter kring väntetid! De har ändrat mycket i landet så att processer skall gå mycket snabbare, och barnen inte skall spendera lika mycket tid på barnhem. Från att ha legat på ett års väntetid från att alla papper är klara och inskickade har de nu ändrat till 6 månader tills man får besked om barn. Därefter är det endast 1 månad tills man åker!
Med andra ord kan det betyda att vi kanske kan åka iväg redan till sommaren! Plötsligt blev allt upp och ned, och vi måste tänka om. Vi är självklart glada, men blev plötsligt ganska stressade! Lite halvt hysteriska då det vi trodde vi hade gott om tid att fixa, plötsligt måste påbörjas. Tankar som: vad skall barnet heta i efternamn, vad skall vi göra med hunden när vi är borta, hur skall vi förbereda hunden på att en liten tvåfoting skall komma in i familjen (en hund som missgillar allt som kan påverka sin flock), när skall man berätta på jobbet, hur skall vi göra med föräldraledighet, när och hur skall vi göra om gästrummet till ett barnrum, behöver vi barnsäkra huset, när skall vi hinna läsa alla böcker om adoption och anknytning, måste vi lära oss spanska dubbelt så snabbt, och hur var det egentligen med alla pengar vi skulle ha sparat till resan???? Ja ni fattar...

En hög böcker att ta tag i... 

För alla som skall adoptera så är väntetiden det svåraste. Hittills har inte vi tyckt det har varit så jobbigt. Självklart var det jobbigt att få veta om vi var godkända eller inte, men nu är allt plötsligt mycket mer verkligt. Vi har haft fullt upp med husprojekt, sommar och friluftsliv, men nu som vintern knackar på utanför så kommer rastlösheten. Vi har pratat om det här så länge, och till och med jag som aldrig trodde jag skulle känna mig redo för barn, börjar plötsligt sätta mig in i situationer hur det kommer att bli, vad vi skall hitta på när vi är föräldralediga och hur vi skall spendera sommrarna.

Det är lite svårare att föreställa sig hur saker och ting skall bli när vi inte ens vet vilken ålder barnet kommer ha. Vi följer inte standardmallen, har inte så många andra att fråga hur det är att vara föräldralediga med en 3-åring, eller vad en 4 åring gillar för lekar. Det är därför svårt att förbereda sig både mentalt och praktiskt. Vi kommer som sagt att ha en månad på oss från vi får veta att de har matchat ihop oss tills vi åker. Vi vill ju förbereda rummet till just den lilla personen som kommer in i vårt hem så hen känner sig välkommen. Det måste passa, och hur gör man det på en månad?

Det är lätt att få lite halvpanik med alla måsten, i tillägg till att man skall leva sitt vanliga liv också. Så den praktiska Tine får ta över och ta en sak i taget. Först skall våra papper bli godkända, sedan skall alla papper översättas och så skickas allt till Colombia. Det här tar minimum 5 veckor, och behöver vi komplettera tar det längre. Med andra ord lagom till julen. Och under julen hade vi tänkt ta två veckor ledigt och bara slappa. Det vore kanske smartast att jobba och spara semesterdagar till nästa år, men julen känns som en bra tid för reflektion, läsa alla böcker man skulle ha hunnit med och lägga en framtidsplan. Fram till dess fortsätter vi med vår spanska, och njuter av saker man kan göra utan barn som att sova länge på morgonen, och seriemarathon på helgerna. Och när det kommer till pengarna... I julklapp önskar vi oss presentkort på barnbutiker och liknande då vi inte äger en barnpryl i det här huset. Om någon rensar vinden och hittar saker som kanske kan komma till användning får ni gärna tänka på oss. Och ja... förvänta er hemlagade julklappar i år ;)

Barnrummet som inte är ett barnrum