De rosa molnen
En månad har gått sedan vi fick höra om lilla Laura. En månad som har varit lång av väntan, mer ovisshet och för min egen del; en sjukskrivning. Det blev helt enkelt lite mycket då man har gått och väntat sedan november 2016 och när beskedet kom var det som att kroppen äntligen kunna slappna av. När man har ett medgivande kan man inte bara byta jobb, bli sjukskriven eller liknande för då skal det rapporteras till Colombia, vilket har inneburit en ganska stor press, större än vad jag kanske var medveten om själv. Oavsett mår jag mycket bättre nu, jobbar halvtid, men kommer troligtvis börja jobba heltid igen snart. Vi skall ju faktiskt åka snart, och det gör det betydligt lättare att jobba de sista veckorna.
Så varför har det tagit så lång tid, och varför har vi fortfarande inte fått ett resedatum?!
Normalt sätt när man får barnbesked så är allt klart, och man åker ungefär 1 månad senare. I vårt fall var vi tvungna att godkänna att Laura kan komma från en svår bakgrund, vilket vi inte hade skrivit i våra papper. För oss var det en självklarhet, då alla barn som blir adopterade kommer från en svår bakgrund, och vi trodde därför inte det var nödvändigt. När vi då hade godkänt detta skickas papperna tillbaka till Colombia där "saken" måste upp i ett råd, vilket kan ta ett tag. I fredags fick vi dock äntligen veta att allt nu är ok i Bogota, och de börjar förbereda Laura på en flytt, och ny familj, och vi kan börja förbereda resan. Vi vet fortfarande inte exact när vi skall vara i Bogota, men kan räkna med att om en månad får vi träffa vår lilla tjej för förstå gången! Vi kommer åka ned lite tidigare för att ta en välbehövlig semester, bara njuta och försöka landa lite innan vi skall vara i Bogota i flera veckor.
Under väntetiden har vi införskaffat det viktigaste som vagn, bilstol, lite kläder och annat som en 1 åring behöver. Vi läser upp oss kring föräldrapenning, fixar barnrum och pratar efternamn. Vi har även fått i uppgift att skicka ned ett litet album till Laura med bilder på oss själva så hon skal känna igen oss, samt skicka ett litet gosedjur, och göra en film. Filmen skall visa vart hon skal bo, och oss där vi pratar det lilla spanska vi kan. Hon är ju bara ett år så hon kommer förmodligen inte förstå så mycket, men tycker det känns tryggt att de är noggranna med förberedelserna för hennes skuld. Hela lördagen har gått till att totalstäda huset och springa runt och ta löjliga kort på varandra. En pekbok med bilder är nu beställt - tack internet! Filmen får vänta tills imorgon.
Vi kommer även få fylla i ytterligare formulär samt ha ett litet möte med vår handledare på kommunen som gav oss medgivandet för att de skal ge sitt samtycke till Laura. När det är klart tror jag att vi kommer få ett "resedatum", med andra ord ett datum då vi skall vara i Bogota. Det blir med största sannolikhet tidigast 10 januari då de har julstängd fram tills då. Jag har kollat lite priser på flygbiljetter och det är bara att förberedda sig på en lång och mycket dyr resa då det är mitt i julen och ont om tid tills vi åker. Hemvägen kommer tiden på flygresan prioriteras framför pris då en 17 timmars flygresa med en 1 åring är tillräckligt länge för de nyblivna föräldrarna.
Så varför har det tagit så lång tid, och varför har vi fortfarande inte fått ett resedatum?!
Normalt sätt när man får barnbesked så är allt klart, och man åker ungefär 1 månad senare. I vårt fall var vi tvungna att godkänna att Laura kan komma från en svår bakgrund, vilket vi inte hade skrivit i våra papper. För oss var det en självklarhet, då alla barn som blir adopterade kommer från en svår bakgrund, och vi trodde därför inte det var nödvändigt. När vi då hade godkänt detta skickas papperna tillbaka till Colombia där "saken" måste upp i ett råd, vilket kan ta ett tag. I fredags fick vi dock äntligen veta att allt nu är ok i Bogota, och de börjar förbereda Laura på en flytt, och ny familj, och vi kan börja förbereda resan. Vi vet fortfarande inte exact när vi skall vara i Bogota, men kan räkna med att om en månad får vi träffa vår lilla tjej för förstå gången! Vi kommer åka ned lite tidigare för att ta en välbehövlig semester, bara njuta och försöka landa lite innan vi skall vara i Bogota i flera veckor.
Under väntetiden har vi införskaffat det viktigaste som vagn, bilstol, lite kläder och annat som en 1 åring behöver. Vi läser upp oss kring föräldrapenning, fixar barnrum och pratar efternamn. Vi har även fått i uppgift att skicka ned ett litet album till Laura med bilder på oss själva så hon skal känna igen oss, samt skicka ett litet gosedjur, och göra en film. Filmen skall visa vart hon skal bo, och oss där vi pratar det lilla spanska vi kan. Hon är ju bara ett år så hon kommer förmodligen inte förstå så mycket, men tycker det känns tryggt att de är noggranna med förberedelserna för hennes skuld. Hela lördagen har gått till att totalstäda huset och springa runt och ta löjliga kort på varandra. En pekbok med bilder är nu beställt - tack internet! Filmen får vänta tills imorgon.
Vi kommer även få fylla i ytterligare formulär samt ha ett litet möte med vår handledare på kommunen som gav oss medgivandet för att de skal ge sitt samtycke till Laura. När det är klart tror jag att vi kommer få ett "resedatum", med andra ord ett datum då vi skall vara i Bogota. Det blir med största sannolikhet tidigast 10 januari då de har julstängd fram tills då. Jag har kollat lite priser på flygbiljetter och det är bara att förberedda sig på en lång och mycket dyr resa då det är mitt i julen och ont om tid tills vi åker. Hemvägen kommer tiden på flygresan prioriteras framför pris då en 17 timmars flygresa med en 1 åring är tillräckligt länge för de nyblivna föräldrarna.
Vi återkommer med mer information när vi vet när vi faktiskt skal resa, men just nu lutar det åt någon stans mellan 28-31 december vilket bara är 3 veckor till!
Kommentarer
Skicka en kommentar