Minca, byn i fjällen
För den som undrar så är vi nu i Bogota men bloggen hänger lite efter då vi inte har haft tillgång till internet på länge. Överlämningen kommer ske om mindre än 2 dagar och vi är väldigt nervösa och förväntansfulla men det kommer mer om det i ett senare inlägg.
Vi tog en tidig shuttlebus från Cartagena till Minca. Det var en minibuss med extremt trångt mellan säterna och man såg knappt ut. Bussen åkte genom hela Cartagena för att plocka upp fler passagerare från alla hostels innan vi kunde köra norrut mot Santa Marta. Vi gillar att åka buss för då hinner man se en del av landet, bostäder, människor, djur allt passerar snabbt förbi, som ett litet glimt av någons liv. Resan var relativt obekväm, det gick snabbt som i att bussen åkte om det mesta, och ibland fastnade vi i trafiken utanför lite större städer. Resan totalt gick på 6 timmar och vi blev avsläppta på flygplatsen helt enligt beställning.
Vår plan var att lämna den gigantiska resväskan, samt en ryggsäck på flygplatsen utanför Santa Marta, för att inte behöva dra på den upp i fjällerna, och ut på en strand. Det gick inte riktigt efter planen då det inte fanns någon förvaring på flygplatsen även om Tine hade läst det någonstans. En trevlig kille som pratade engelska på en biluthyrningsfirma försökte hjälpa oss. Han frågade till och med sin chef om vi kunde ha bagaget på deras kontor några dagar, men nej. Istället förhandlade han pris på taxi till Minca för oss då vi kände att vi ville komma iväg så vi hann se något av Minca, och bagaget fick helt enkelt följa med. Taxien tog 45 minuter uppför ett grönt och frodigt berg. När vi kom till Minca, en liten fjällby, frågade taxichauffören om hjälp från de lokala och vi blev skickade i lite olika riktningar. Till slut sa en att vi inte skulle komma fram med taxin dit hotellet låg... jaha.. vad med all vår bagage? Det var en taxi av modell större, mer en jeepvariant så han tyckte att det inte skulle vara något problem. Vi körde försiktigt längs en guppig grusväg med gigantiska hål och kom nästan fram till dörren.
Minca Ecohabs var ett mycket trevligt ställe små hyddor mellan träden och utsikt över dalen, träden och allt det gröna. Hade man tid och möjlighet kunna man spana efter fåglar också. Vi installerade oss på rummet innan vi gick ut i byn för att klura ut vad vi skulle göra på den korta tiden vi skulle vara i Minca. Det finns massor att göra, men det mesta krävs att man åker motorcykel taxi, det var relatvit sent på eftermiddagen redan och vi bestämde oss istället för att gå upp till ett hostel vi hade läst om, som skulle ha fantastisk vegetarisk mat och vyer för en fin solnedgång. Det var ett gäng höjdmeter upp till Casa Lomo, men när vi kom upp blev vi gott mottagna med kalla öl, och bästa vegetariska hamburgaren vi har ätit! Vi hann även med en flaska vin och lite snack med några av de som bodde på hostellet innan det blev fullt fokus på solnedgången.
Dagen efter hade vi bokat upp oss på vandring med Raffa, en guide som faktiskt pratade engelska. Vi fick en god frukost, med en fantastisk utsikt, och vi spanade in två tukaner och några kolibrifåglar. Det var bara vi och ett kinesiskt par osom skulle ut på vandring och vi var helt själva på den 3 timmars långa turen. Vi fick lite information om Minca, stigerna vi gick på och annat som alltid är kul att lära sig. Relativt tidigt började en hund att följa med på turen, en ganska ung tik som var mycket leken och hade massor av energi. Vi gick genom djungel, bananplantage, och ned en brant, och sandig stig, ned till en dal och två olika vattenfall. Vi hade stället för oss själva och det var väldigt skönt att svalka sig efter en ganska krävande vandring. Hunden var självklart också med på att bada, men tyckte inte om det när de andra simmade in under vattenfallet. Efter lite vila var det tyvärr dags att vandra upp den långa branta stigen vi hade kommit ned , och nu var det betydligt varmare än på morgonen. Det gick på ett vis, och vi tackade för en trevlig tur när Raffa erbjöd sig att beställa taxi för oss till nästa ort, beachen utanför Tayrona nationalpark. Som sagt, så gjort, och vi blev upplockade på hotellet, och fick stuvat in all vår packning. Vi er ledsna att vi inte hade minst 1 natt till i Minca då det fanns massor av saker att se och göra här, men vi kommer förhoppningsvis tillbaka vid ett senare tillfälle.
Vi tog en tidig shuttlebus från Cartagena till Minca. Det var en minibuss med extremt trångt mellan säterna och man såg knappt ut. Bussen åkte genom hela Cartagena för att plocka upp fler passagerare från alla hostels innan vi kunde köra norrut mot Santa Marta. Vi gillar att åka buss för då hinner man se en del av landet, bostäder, människor, djur allt passerar snabbt förbi, som ett litet glimt av någons liv. Resan var relativt obekväm, det gick snabbt som i att bussen åkte om det mesta, och ibland fastnade vi i trafiken utanför lite större städer. Resan totalt gick på 6 timmar och vi blev avsläppta på flygplatsen helt enligt beställning.
Vår plan var att lämna den gigantiska resväskan, samt en ryggsäck på flygplatsen utanför Santa Marta, för att inte behöva dra på den upp i fjällerna, och ut på en strand. Det gick inte riktigt efter planen då det inte fanns någon förvaring på flygplatsen även om Tine hade läst det någonstans. En trevlig kille som pratade engelska på en biluthyrningsfirma försökte hjälpa oss. Han frågade till och med sin chef om vi kunde ha bagaget på deras kontor några dagar, men nej. Istället förhandlade han pris på taxi till Minca för oss då vi kände att vi ville komma iväg så vi hann se något av Minca, och bagaget fick helt enkelt följa med. Taxien tog 45 minuter uppför ett grönt och frodigt berg. När vi kom till Minca, en liten fjällby, frågade taxichauffören om hjälp från de lokala och vi blev skickade i lite olika riktningar. Till slut sa en att vi inte skulle komma fram med taxin dit hotellet låg... jaha.. vad med all vår bagage? Det var en taxi av modell större, mer en jeepvariant så han tyckte att det inte skulle vara något problem. Vi körde försiktigt längs en guppig grusväg med gigantiska hål och kom nästan fram till dörren.
Minca Ecohabs var ett mycket trevligt ställe små hyddor mellan träden och utsikt över dalen, träden och allt det gröna. Hade man tid och möjlighet kunna man spana efter fåglar också. Vi installerade oss på rummet innan vi gick ut i byn för att klura ut vad vi skulle göra på den korta tiden vi skulle vara i Minca. Det finns massor att göra, men det mesta krävs att man åker motorcykel taxi, det var relatvit sent på eftermiddagen redan och vi bestämde oss istället för att gå upp till ett hostel vi hade läst om, som skulle ha fantastisk vegetarisk mat och vyer för en fin solnedgång. Det var ett gäng höjdmeter upp till Casa Lomo, men när vi kom upp blev vi gott mottagna med kalla öl, och bästa vegetariska hamburgaren vi har ätit! Vi hann även med en flaska vin och lite snack med några av de som bodde på hostellet innan det blev fullt fokus på solnedgången.
Dagen efter hade vi bokat upp oss på vandring med Raffa, en guide som faktiskt pratade engelska. Vi fick en god frukost, med en fantastisk utsikt, och vi spanade in två tukaner och några kolibrifåglar. Det var bara vi och ett kinesiskt par osom skulle ut på vandring och vi var helt själva på den 3 timmars långa turen. Vi fick lite information om Minca, stigerna vi gick på och annat som alltid är kul att lära sig. Relativt tidigt började en hund att följa med på turen, en ganska ung tik som var mycket leken och hade massor av energi. Vi gick genom djungel, bananplantage, och ned en brant, och sandig stig, ned till en dal och två olika vattenfall. Vi hade stället för oss själva och det var väldigt skönt att svalka sig efter en ganska krävande vandring. Hunden var självklart också med på att bada, men tyckte inte om det när de andra simmade in under vattenfallet. Efter lite vila var det tyvärr dags att vandra upp den långa branta stigen vi hade kommit ned , och nu var det betydligt varmare än på morgonen. Det gick på ett vis, och vi tackade för en trevlig tur när Raffa erbjöd sig att beställa taxi för oss till nästa ort, beachen utanför Tayrona nationalpark. Som sagt, så gjort, och vi blev upplockade på hotellet, och fick stuvat in all vår packning. Vi er ledsna att vi inte hade minst 1 natt till i Minca då det fanns massor av saker att se och göra här, men vi kommer förhoppningsvis tillbaka vid ett senare tillfälle.
 |
| Frukostvy, och utsikt till Santa Marta och vår hydda. |
Kommentarer
Skicka en kommentar