Solnedgången över Cartagena
Vi har de senaste dagarna hängt på en ö, ute i Karibien. Ögruppen kallas Rosalita och är lite av Cartagenas "skärgård" dit väldigt många lokala åker ut på helgerna, de flesta för en heldag. Men innan vi kom dit måste vi berätta om solnedgångsturen vi hade över Cartagena!
Vi hade läst om ett kloster som ligger på det högsta punktet i Cartagena, med en fantastisk utsikt över staden och solnedgången. Det var inte rekommenderat att gå, och man var tvungen att ta en taxi så vi frågade den enda personen på hotellet som pratar engelska om vad en taxi upp dit skulle kosta. Hon ringer sin "kontakt" och frågar, vi fick ett pris för tur/retur samt väntande på oss, och nappade. Världens gladaste liten Colombian dam hämtade upp oss i sin nya Seat, ganska stressad för att vi inte skulle hinna till solnedgången. Det var galen trafik och hon körde som en galen (som alla andra här) för att få oss fram i tid. Hon tutade, hyttade med näven och gled ut i trafiken mitt framför andra bilar då "högerregeln" är inget som gäller här. Vi kom ganska snart ut ur gamla stan och över till lite mindre lyxiga områden, och när vi började klättra upp för fjället kom vi till det vi kan kalla Cartagenas "kåkstäder". Barn som springer längs vägarna utan skor, och med en lillebror eller lillasyster i famnen, hyddor med plåttak, sopor överallt, och en massa löshundar som sprang framför bilen. Det som slår en är dock att alla är glada. Vi började funderade hur det skulle bli på toppen, om det bara var vi "galna skandinvaier" som tog oss upp här, och när vi väl kom till parkeringen på toppen var det några säljare som jobbade på att stänga ned sina säljboder, några löshundar och en och annan taxi med turister, och en helt magiskt vy över staden utan att solen hade gått helt ned ännu. Perfekt!
Vår guide/taxichaufför började förklara något som vi inte alls förstod. Hon pekade på ett ingärdat område med en vakt utanför, och bakom där låg klostret. Hon sa mesi, mesi hela tiden och jag kände mig plötsligt usel på spanska som inte alls förstod vad hon menade då hon verkligen försökte förklara. Vi skrattade lite och gick mot vakten och porten och han bara skakade på huvudet och sa att det var stängt (jag fattade!). Vi såg turister på andra sidan som verkade ha en magiskt utsikt och som sprang runt och tog kort, så jag försökte förklara att vi bara ville se på utsikten och ta lite bilder, och inte inn i klostret, men han fortsatta skaka på huvudet. Oh well... vi kände oss besegrade och gick till ett annat ställe där vi fick fina bilder av solen och staden. Då kommer vår lilla guide som vi tyvärr har glömt namnet på, springandes, och vinkar och säger vamos, vamos! Hon tar med oss till vakten och säger mesi, vakten nickar och öppnar upp grinden och vi följer efter guiden. Hon pekar in i klostret och fortsätter säga mesi, och despues mirador. Okej så vi går alltså först in i vad vi tror är klostret, för att efteråt få titta på utsikten. När vi kommer in är det mitt i fredagsmässan, med några få deltagare Vi som inte är särskilt bevandrade i den katolska kyrkan försökte följa alla ritualer som alla andra, med att gå ned på knä, hålla upp händerna när man skulle och stå upp i rätt tid. Det var mycket högtidligt, och väldigt fint, och så skulle man skaka hand med alla. Vi tyckte kanske att mässan var lite lång, då klockan tickade och solnedgången var kl 18.00. Vi kom ut precis 1 minut över och då var solen gått ned.. haha! Vi fick ändå några fina bilder, och en mycket fint upplevelse.
Vi väntar nu på bussen som skall ta oss vidare norrut i landet och vet inte när vi får fungerande wifi nästa gång. Om inte annat får vi det i Bogota som vi kommer till på fredag! Då börjar nästa och största etapp av denna resa!
Vi hade läst om ett kloster som ligger på det högsta punktet i Cartagena, med en fantastisk utsikt över staden och solnedgången. Det var inte rekommenderat att gå, och man var tvungen att ta en taxi så vi frågade den enda personen på hotellet som pratar engelska om vad en taxi upp dit skulle kosta. Hon ringer sin "kontakt" och frågar, vi fick ett pris för tur/retur samt väntande på oss, och nappade. Världens gladaste liten Colombian dam hämtade upp oss i sin nya Seat, ganska stressad för att vi inte skulle hinna till solnedgången. Det var galen trafik och hon körde som en galen (som alla andra här) för att få oss fram i tid. Hon tutade, hyttade med näven och gled ut i trafiken mitt framför andra bilar då "högerregeln" är inget som gäller här. Vi kom ganska snart ut ur gamla stan och över till lite mindre lyxiga områden, och när vi började klättra upp för fjället kom vi till det vi kan kalla Cartagenas "kåkstäder". Barn som springer längs vägarna utan skor, och med en lillebror eller lillasyster i famnen, hyddor med plåttak, sopor överallt, och en massa löshundar som sprang framför bilen. Det som slår en är dock att alla är glada. Vi började funderade hur det skulle bli på toppen, om det bara var vi "galna skandinvaier" som tog oss upp här, och när vi väl kom till parkeringen på toppen var det några säljare som jobbade på att stänga ned sina säljboder, några löshundar och en och annan taxi med turister, och en helt magiskt vy över staden utan att solen hade gått helt ned ännu. Perfekt!
Vår guide/taxichaufför började förklara något som vi inte alls förstod. Hon pekade på ett ingärdat område med en vakt utanför, och bakom där låg klostret. Hon sa mesi, mesi hela tiden och jag kände mig plötsligt usel på spanska som inte alls förstod vad hon menade då hon verkligen försökte förklara. Vi skrattade lite och gick mot vakten och porten och han bara skakade på huvudet och sa att det var stängt (jag fattade!). Vi såg turister på andra sidan som verkade ha en magiskt utsikt och som sprang runt och tog kort, så jag försökte förklara att vi bara ville se på utsikten och ta lite bilder, och inte inn i klostret, men han fortsatta skaka på huvudet. Oh well... vi kände oss besegrade och gick till ett annat ställe där vi fick fina bilder av solen och staden. Då kommer vår lilla guide som vi tyvärr har glömt namnet på, springandes, och vinkar och säger vamos, vamos! Hon tar med oss till vakten och säger mesi, vakten nickar och öppnar upp grinden och vi följer efter guiden. Hon pekar in i klostret och fortsätter säga mesi, och despues mirador. Okej så vi går alltså först in i vad vi tror är klostret, för att efteråt få titta på utsikten. När vi kommer in är det mitt i fredagsmässan, med några få deltagare Vi som inte är särskilt bevandrade i den katolska kyrkan försökte följa alla ritualer som alla andra, med att gå ned på knä, hålla upp händerna när man skulle och stå upp i rätt tid. Det var mycket högtidligt, och väldigt fint, och så skulle man skaka hand med alla. Vi tyckte kanske att mässan var lite lång, då klockan tickade och solnedgången var kl 18.00. Vi kom ut precis 1 minut över och då var solen gått ned.. haha! Vi fick ändå några fina bilder, och en mycket fint upplevelse.
Vi väntar nu på bussen som skall ta oss vidare norrut i landet och vet inte när vi får fungerande wifi nästa gång. Om inte annat får vi det i Bogota som vi kommer till på fredag! Då börjar nästa och största etapp av denna resa!
Kommentarer
Skicka en kommentar