Ett nytt kapitel av vårt liv
Vad är meningen med livet!
Nu har vi varit i Bogota en vecka. Har i stort sett inte sett nåt. Vi har bara hängt i den rika delen där vi befinner oss med med vår ögonsten Laura. Bogota är väldigt rent och alla palmer och blommor gör promenaderna magiska. Vi är väldigt nyfikna på resten av stan, där det finns en hel del kåkstäder etc. Vi tar en dag i taget....
Jag (Ronny) försöker hålla igång min fysik med olika morgon rutiner. Ena dagen 100armhävningar, nästa dag utnyttja det usla gymmet på hotellet (måste ju klaga som svensk), nästa dag 100burpees och inse att man är i bedrövlig form, hjärtat rusar i 180 och måste smyga in på toaletten för att gömma sig för Laura som vill leka. Dessutom börjar huvudet bulta oroväckande. -håller jag på att få en stroke?
Det går över såklart fort, jag skyller på Bogaota höga höjd. Bogota är på 2600+ över havet och det var det första jag märkte av när vi klev av planet. Blev andfådd av minsta ansträngning, inser att framtida bergbestigningar blir svåra haha.
Jag tycker vi har fått till en till synes trist kanske men oerhörd praktisk rutin med att få saker fungera med vårt nytillskott. Det blir finslipa spanskan med appen duolingo när tillfälle ges. Jag älskar hotell frukosten här där man får beställa sina ägg till kocken annars är det självplock. När man tror att duolingo gjort underverk med spanskan, kommer missförstånden!!
Jag beställer klockrent äggröra med champinjoner och tomater. Då kommer fyra motfrågor???
-No comprende espaniol, svarar jag
-ke,como?
-dusculpe, svarar jag
-como
-Habla ingles, frågar jag?
-no, tar sig för ansiktet och rusar iväg
-3 nya servitörer kommer
-buenos dias senor, vad önskas?
Jag beställer äggröran ännu en gång
-si claro,senor
Helt plötligt är allt solklart och min fantastiska äggröra hamnar på mitt bord.
Detta med motfrågor blir min mardröm framöver. Jag ville ju bara beställa snabbt utan konversation.
Man ångrar såklart att man inte pluggade spanska i högstadiet nu i efterhand. Fast jag vet att språk inte är min starka sida, det hade förmodligen inte hjälpt haha.
Tungt beväpnade poliser med inhägnat område passerar vi för att gå igenom ännu en säkerhetskontroll för att träffa vår flicka. Den var en oerhörd anspänning att träffa den fantastiska personal på adoptionbyrån. De var super goa och gjorde mötet med Laura till vårt ögonblick. Vår taxi hem somnade Laura helt slut i mitt knä där jag slumra till. Den helt sjuka känslan när vi går in i lobbyn till hotellet med Laura i min famn och alla stirrande blickar. Jag vågade inte möta någon, förmodligen glada och skeptiska blickar.
Känslan dagen efter vid vår premiär att frukosten ska ätas av tre, är nog att 50/50 av personalen är glada för vår skull. samtidigt känner jag att hade man kunnat spanskan. Skulle jag pratat högt och låtit de hälsa på vår dotter. Nu blir ju situationen lite stel när man som svensk ler lite och hälsar tafatt.
Första dagen har Laura totalt ignorerat mig och anknytit enbart till Tine. Lyfter jag henne skriker hon konstant, man hade ställt in sig att det kanske skulle ske. Jag var totalt oförberedd iallafall. Tine får ta ett stort ansvar med den fysiska biten att bära runt Laura på 10kg och dessutom trösta. Vi hade ju köpt en bärsele som jag skulle släppa henne på, då jag har mera av fysiken.
Jag fick bli städa,laga mat, plocka undan föräldern för att underlätta Laura's anknytning till oss.
Efter några dagar har nu Laura börjat låta mig leka och försöka gå med henne, dock är mamma Tine den som ska bära henne.
Dagarna består som för alla barn föräldrar inser jag,blöjbyte, morgonmys, frukost,leka efter frukost, blöjbyte, duscha, sova 1 timme, mellanmål, blöjbyten, leka, lunch, leka, sova, utflykt, mellanmål, blöjbyte, middag, lek, välling, och en sjuuuk lång nedvarvning för att somna.
Vi börjar en dag med en härlig utflykt där vi inspekterar den rikare delen av Bogota och sätter oss i en park. Fortsätter till en gourmebutik där de har ett litet cafe, vi beställer en kaffe var och glass som Laura slukar i sig. Tine går iväg i butiken och ber mig betala.
Helvete tänker jag!
Ok, två kaffe med glass bör bli ca ..pesos. Servitrisen slår in notan i kassan. Jag har redan räknat ut i huvudet och ser dessutom på skärmen notan. Frågar artigt från min app duolingo som jag tränat på.
-Vad kostar det fröken?
-Ingen summa, utan 4 motfrågor?
Helvete, tittar till höger,vänster,höger igen och ser språkgeniet Tine lukta på blommer 50meter bort.
-Fniss, No comprende espaniol, svar jag.
-como
-öh, Habla ingles?
-Blanketto,blanketto frågar en annan butiksanställd?
-como, frågar jag?
-como frågar hon och två ansällda till kommer och pekar på skärmen till notan.
-jag visar upp min adress till hotellet, de skrattar lite och jag hör i bakgrunden. Americanos!
-Yo nada blanketto, svarar jag
-hon säger summan som jag redan vet.
-jag betalar
- que tengas un buen dia (ha en bra dag, svarar hon)
Jag ställer mig ute och väntar in Tine som valsar ut dansande med Laura. Hade du tillräckligt med pengar frågar hon?
Idag har vi åkt på en sightseeing tur 'katedral sal' . Då jag inte har varit i nån gruva förut så var det rätt häftigt. Otroligt djupa urgrävningar där av salt där byggt katedraler där bl a fattiga kan be,vigas etc. Det låg 40min utanför Bogota, trafiken är väldig intensiv och bullrig. Guiden säger att det bor 14miljoner människor i Bogota och utan tunnelbana eller spårvagn åker många bil eller buss. Dessutom står det folk från Venuzuela överallt på körbanorna och vill sälja saker eller få bidrag. Deras pengar är inte värda nånting längre så Colombia har tagit emot flest flyktingar i världen från Venezuela. Det märks överallt då de flesta har tagit sig till Bogota.
Imorgon ska vi på en citytour och hoppas få se alla delar av Bogota, inkluderat Montserrat, en utsiktpunkt där man ser stora delar av staden, samt gamla stan som är det mest turistiga, där det faktiskt finns något att se.
På tisdag åker vi till domstolen i la Mesa (4timmar bilfärd), där vi kommer bli vårdnadshavare till Laura. Vi kommer var där i en vecka. Därefter åker vi tillbaka till Bogota.
Jag har läst nånstans att meningen med livet är olika ögonblick som till exempel;
Bästa selfien
Bästa Festivalen
En god whisky
Kärlek
Vänner
Semesterbilden
Sin familj
Nu är framtidens ögonblick Laura
Hasta Luego, ta hand er!
Nu har vi varit i Bogota en vecka. Har i stort sett inte sett nåt. Vi har bara hängt i den rika delen där vi befinner oss med med vår ögonsten Laura. Bogota är väldigt rent och alla palmer och blommor gör promenaderna magiska. Vi är väldigt nyfikna på resten av stan, där det finns en hel del kåkstäder etc. Vi tar en dag i taget....
Jag (Ronny) försöker hålla igång min fysik med olika morgon rutiner. Ena dagen 100armhävningar, nästa dag utnyttja det usla gymmet på hotellet (måste ju klaga som svensk), nästa dag 100burpees och inse att man är i bedrövlig form, hjärtat rusar i 180 och måste smyga in på toaletten för att gömma sig för Laura som vill leka. Dessutom börjar huvudet bulta oroväckande. -håller jag på att få en stroke?
Det går över såklart fort, jag skyller på Bogaota höga höjd. Bogota är på 2600+ över havet och det var det första jag märkte av när vi klev av planet. Blev andfådd av minsta ansträngning, inser att framtida bergbestigningar blir svåra haha.
Jag tycker vi har fått till en till synes trist kanske men oerhörd praktisk rutin med att få saker fungera med vårt nytillskott. Det blir finslipa spanskan med appen duolingo när tillfälle ges. Jag älskar hotell frukosten här där man får beställa sina ägg till kocken annars är det självplock. När man tror att duolingo gjort underverk med spanskan, kommer missförstånden!!
Jag beställer klockrent äggröra med champinjoner och tomater. Då kommer fyra motfrågor???
-No comprende espaniol, svarar jag
-ke,como?
-dusculpe, svarar jag
-como
-Habla ingles, frågar jag?
-no, tar sig för ansiktet och rusar iväg
-3 nya servitörer kommer
-buenos dias senor, vad önskas?
Jag beställer äggröran ännu en gång
-si claro,senor
Helt plötligt är allt solklart och min fantastiska äggröra hamnar på mitt bord.
Detta med motfrågor blir min mardröm framöver. Jag ville ju bara beställa snabbt utan konversation.
Man ångrar såklart att man inte pluggade spanska i högstadiet nu i efterhand. Fast jag vet att språk inte är min starka sida, det hade förmodligen inte hjälpt haha.
Tungt beväpnade poliser med inhägnat område passerar vi för att gå igenom ännu en säkerhetskontroll för att träffa vår flicka. Den var en oerhörd anspänning att träffa den fantastiska personal på adoptionbyrån. De var super goa och gjorde mötet med Laura till vårt ögonblick. Vår taxi hem somnade Laura helt slut i mitt knä där jag slumra till. Den helt sjuka känslan när vi går in i lobbyn till hotellet med Laura i min famn och alla stirrande blickar. Jag vågade inte möta någon, förmodligen glada och skeptiska blickar.
Känslan dagen efter vid vår premiär att frukosten ska ätas av tre, är nog att 50/50 av personalen är glada för vår skull. samtidigt känner jag att hade man kunnat spanskan. Skulle jag pratat högt och låtit de hälsa på vår dotter. Nu blir ju situationen lite stel när man som svensk ler lite och hälsar tafatt.
Första dagen har Laura totalt ignorerat mig och anknytit enbart till Tine. Lyfter jag henne skriker hon konstant, man hade ställt in sig att det kanske skulle ske. Jag var totalt oförberedd iallafall. Tine får ta ett stort ansvar med den fysiska biten att bära runt Laura på 10kg och dessutom trösta. Vi hade ju köpt en bärsele som jag skulle släppa henne på, då jag har mera av fysiken.
Jag fick bli städa,laga mat, plocka undan föräldern för att underlätta Laura's anknytning till oss.
Efter några dagar har nu Laura börjat låta mig leka och försöka gå med henne, dock är mamma Tine den som ska bära henne.
Dagarna består som för alla barn föräldrar inser jag,blöjbyte, morgonmys, frukost,leka efter frukost, blöjbyte, duscha, sova 1 timme, mellanmål, blöjbyten, leka, lunch, leka, sova, utflykt, mellanmål, blöjbyte, middag, lek, välling, och en sjuuuk lång nedvarvning för att somna.
Vi börjar en dag med en härlig utflykt där vi inspekterar den rikare delen av Bogota och sätter oss i en park. Fortsätter till en gourmebutik där de har ett litet cafe, vi beställer en kaffe var och glass som Laura slukar i sig. Tine går iväg i butiken och ber mig betala.
Helvete tänker jag!
Ok, två kaffe med glass bör bli ca ..pesos. Servitrisen slår in notan i kassan. Jag har redan räknat ut i huvudet och ser dessutom på skärmen notan. Frågar artigt från min app duolingo som jag tränat på.
-Vad kostar det fröken?
-Ingen summa, utan 4 motfrågor?
Helvete, tittar till höger,vänster,höger igen och ser språkgeniet Tine lukta på blommer 50meter bort.
-Fniss, No comprende espaniol, svar jag.
-como
-öh, Habla ingles?
-Blanketto,blanketto frågar en annan butiksanställd?
-como, frågar jag?
-como frågar hon och två ansällda till kommer och pekar på skärmen till notan.
-jag visar upp min adress till hotellet, de skrattar lite och jag hör i bakgrunden. Americanos!
-Yo nada blanketto, svarar jag
-hon säger summan som jag redan vet.
-jag betalar
- que tengas un buen dia (ha en bra dag, svarar hon)
Jag ställer mig ute och väntar in Tine som valsar ut dansande med Laura. Hade du tillräckligt med pengar frågar hon?
Idag har vi åkt på en sightseeing tur 'katedral sal' . Då jag inte har varit i nån gruva förut så var det rätt häftigt. Otroligt djupa urgrävningar där av salt där byggt katedraler där bl a fattiga kan be,vigas etc. Det låg 40min utanför Bogota, trafiken är väldig intensiv och bullrig. Guiden säger att det bor 14miljoner människor i Bogota och utan tunnelbana eller spårvagn åker många bil eller buss. Dessutom står det folk från Venuzuela överallt på körbanorna och vill sälja saker eller få bidrag. Deras pengar är inte värda nånting längre så Colombia har tagit emot flest flyktingar i världen från Venezuela. Det märks överallt då de flesta har tagit sig till Bogota.
Imorgon ska vi på en citytour och hoppas få se alla delar av Bogota, inkluderat Montserrat, en utsiktpunkt där man ser stora delar av staden, samt gamla stan som är det mest turistiga, där det faktiskt finns något att se.
På tisdag åker vi till domstolen i la Mesa (4timmar bilfärd), där vi kommer bli vårdnadshavare till Laura. Vi kommer var där i en vecka. Därefter åker vi tillbaka till Bogota.
Jag har läst nånstans att meningen med livet är olika ögonblick som till exempel;
Bästa selfien
Bästa Festivalen
En god whisky
Kärlek
Vänner
Semesterbilden
Sin familj
Nu är framtidens ögonblick Laura
Hasta Luego, ta hand er!
Kommentarer
Skicka en kommentar