Turister i Bogota
Det har gått en vecka, och det är ingen tvekan om att lilla Laura (Laurlita) är det största som har hänt oss. Och vi förvånas och blir ytterst tacknämliga och ödmjuka inför att just vi tre får bli en familj. Man undrar självklart hur matchningen sker, när de försöker hitta en familj till barnen, och i det här fallet har man verkligen lyckats 100%. Det känns så självklart att få vara hennes förälder, och hon passar verkligen våra personligheter. Man undrar vad de har tittat efter, och om de har sett något särskilt hos oss eller henne när de matchade oss. Laura är precis så vi fick känsla av när vi först hörde om henne, och hon ser exact ut så som på fotona vi fick tillskickat oss. När man först fick syn på henne genom dörren i det där sterila rummet så hoppade hjärtat till, och det rusar fortfarande. Vi är helt kära i detta lila busfru som har trivts i vårt sällskap från början, och som vi hoppas kommer känna det lika självklart att vara en del av familjen som vi tycker det är. Det känns som om vi alltid har varit tillsammans, även om så inte är tillfälle...
Ständigt blir vi påmind om hennes tidigare liv; till exempel när hon nynnar och sjunger för sig själv. Är det en sång som fostermamman har sjungit på? Tyvärr är vårt lager av barnsånger mycket begränsade, och vårt lager av spanska barnsånger är ännu mindre, men vi youtubar, lär oss texter på de vanliga svenska/norska sångerna, och ser att hon undrar vad tusan pysslar ni med...
När vi borstar tänder tänker vi varje gång att hon är så himla duktig, och är mycket van vid detta, återigen har fostermamman gjort ett bra jobb.
Hon gör självmant kullerbytte i sängen, och skrattar högljutt. Det här är något vi inte har lärt henne och tydligen har det varit en hel del lek också i hennes tidigare hem.
De senaste dagarna märker vi tydligt att hon vet vad hon vill. Hon är en bestämd ung dam och vill självklart ha saker hon inte skall pilla på, till exempel våra telefoner. Får hon inte sin vilja genom skriker hon högt och argt, och slänger sig ned på golvet. Det är på något sätt ett bevis på att hon känner sig trygg och börjar ta för sig ordentligt. Hon gör framsteg varje dag och det är en annan tjej en den blyga försiktiga tjejen vi hämtade för en vecka sedan.
Vi har hunnit med två stora utflykter i Bogota, med vår nyfunna vän Willie, taxichauffören som körde oss till saltgruvan. Dagen efter tog han med oss på en citytour i sin taxi, där vi fick se gamla stan, torget, Guldmuseet och Botero museet. Det var väldigt uppskattat av oss vuxna och Laura verkade tycka det var helt okej att titta på saker från sin bärsele, på magen till mamma.
Vi hann tyvärr inte Montserrat, en utsiktsplats med vyer över hela Bogota, då det var söndag och alla turister samt lokala skulle upp och gå på tur, men Willie lovade att köra oss på förmiddagen dagen efter. Som sagt så gjort. Måndag kl 10 hämtade han oss och vi fick våra efterlängtade bilder och vyer av Bogota.
Direkt efter åkte vi till det närmaste köpcentret för att inhandla de sista grejerna som behövs inför vår resa till La Mesa. Vi har fått tips av en svensk familj vi har kommit i kontakt med via Facebook att ta med allt vi behöver som mellanmål, snacks, vatten, blöjor och badkläder då hotellet ligger 10 minuter utanför centrum. Som sagt så gjort; vi hittade en caps till Laura för solen, en baddräkt med UV filter och långa ärmar, en extra pyjamas då hon svettas som en tok på nätterna, och allmänt bra att ha grejer. Det tog väldigt lång tid och Laura var både hungrig och trött så vi skyndade hem för att packa.
Och när vi nu ändå pratar bagage så har ju det varit som en ond negativ tråd i vår resa. Vi har bara för mycket grejer, även om vi använder det mesta, och mer grejer har det ju blivit nu som vi har haft kök i en vecka, och en liten krabat som kräver sina prylar. När vi nu skulle packa inför en vecka ca i La Mesa kunde vi självklart ha lämnat en del på hotellet, men då vi inte är säkra på om vi vill tillbaka till just det hotellet så bestämde vi oss för att ta med precis alting... I princip en omöjlighet då vi verkligen behöver inhandla en resväska till... Klockan 05.30 ringde klockan på tisdagen, och efter en intensiv morgon med en något grinig Laura som blev väckt också, så fick vi ned allt i 2 ryggsäckar, en stor reseväska, en liten ryggväska och x antal påser... Vi checkade ut från hotellet och blev hämtade av vår kontaktperson och chaufför för en stor dag som väntade, med intervjuer, besök på domstol och resa till La Mesa. Mer om det imorgon :)
Ständigt blir vi påmind om hennes tidigare liv; till exempel när hon nynnar och sjunger för sig själv. Är det en sång som fostermamman har sjungit på? Tyvärr är vårt lager av barnsånger mycket begränsade, och vårt lager av spanska barnsånger är ännu mindre, men vi youtubar, lär oss texter på de vanliga svenska/norska sångerna, och ser att hon undrar vad tusan pysslar ni med...
När vi borstar tänder tänker vi varje gång att hon är så himla duktig, och är mycket van vid detta, återigen har fostermamman gjort ett bra jobb.
Hon gör självmant kullerbytte i sängen, och skrattar högljutt. Det här är något vi inte har lärt henne och tydligen har det varit en hel del lek också i hennes tidigare hem.
De senaste dagarna märker vi tydligt att hon vet vad hon vill. Hon är en bestämd ung dam och vill självklart ha saker hon inte skall pilla på, till exempel våra telefoner. Får hon inte sin vilja genom skriker hon högt och argt, och slänger sig ned på golvet. Det är på något sätt ett bevis på att hon känner sig trygg och börjar ta för sig ordentligt. Hon gör framsteg varje dag och det är en annan tjej en den blyga försiktiga tjejen vi hämtade för en vecka sedan.
Vi har hunnit med två stora utflykter i Bogota, med vår nyfunna vän Willie, taxichauffören som körde oss till saltgruvan. Dagen efter tog han med oss på en citytour i sin taxi, där vi fick se gamla stan, torget, Guldmuseet och Botero museet. Det var väldigt uppskattat av oss vuxna och Laura verkade tycka det var helt okej att titta på saker från sin bärsele, på magen till mamma.
Vi hann tyvärr inte Montserrat, en utsiktsplats med vyer över hela Bogota, då det var söndag och alla turister samt lokala skulle upp och gå på tur, men Willie lovade att köra oss på förmiddagen dagen efter. Som sagt så gjort. Måndag kl 10 hämtade han oss och vi fick våra efterlängtade bilder och vyer av Bogota.
Direkt efter åkte vi till det närmaste köpcentret för att inhandla de sista grejerna som behövs inför vår resa till La Mesa. Vi har fått tips av en svensk familj vi har kommit i kontakt med via Facebook att ta med allt vi behöver som mellanmål, snacks, vatten, blöjor och badkläder då hotellet ligger 10 minuter utanför centrum. Som sagt så gjort; vi hittade en caps till Laura för solen, en baddräkt med UV filter och långa ärmar, en extra pyjamas då hon svettas som en tok på nätterna, och allmänt bra att ha grejer. Det tog väldigt lång tid och Laura var både hungrig och trött så vi skyndade hem för att packa.
Och när vi nu ändå pratar bagage så har ju det varit som en ond negativ tråd i vår resa. Vi har bara för mycket grejer, även om vi använder det mesta, och mer grejer har det ju blivit nu som vi har haft kök i en vecka, och en liten krabat som kräver sina prylar. När vi nu skulle packa inför en vecka ca i La Mesa kunde vi självklart ha lämnat en del på hotellet, men då vi inte är säkra på om vi vill tillbaka till just det hotellet så bestämde vi oss för att ta med precis alting... I princip en omöjlighet då vi verkligen behöver inhandla en resväska till... Klockan 05.30 ringde klockan på tisdagen, och efter en intensiv morgon med en något grinig Laura som blev väckt också, så fick vi ned allt i 2 ryggsäckar, en stor reseväska, en liten ryggväska och x antal påser... Vi checkade ut från hotellet och blev hämtade av vår kontaktperson och chaufför för en stor dag som väntade, med intervjuer, besök på domstol och resa till La Mesa. Mer om det imorgon :)
Kommentarer
Skicka en kommentar